Biblioteksnedläggningarna - en björntjänst för samhället
Debatt

Det karvas igen. På äldreboendet Allégården i Tumba i Botkyrka kommun har den enda dagstidningen dragits in för de cirka sextio personerna som bor där. Boksnurran med de nya böckerna som den pålästa och berättarsugna bibliotekspersonalen kom till äldreomsorgen med, har också dragits in. De gamla uppmanas istället att beställa sina böcker via Internet. Om de vill ha några!

Att upprätthålla en åldrande persons intresse för det som händer ute i världen är nödvändigt, om man inte som gammal ska skrynkla ihop även invärtes och bli samhällsfrånvänd. Hur ska man annars som myndig medborgare kunna ta tillvara sina medborgerliga rättigheter?

I Botkyrka satsar man på annat istället. Till exempel på cirkus. Det är roligare, men för vem?

I Gävle undrar invånarna vad kommunledningen sysslar med. Man blir nedslagen, när man läser den insändare (arbetarbladet) som den 1 april berättade om planerna på att flytta musikbiblioteket till barnbibliotekets lokaler, att flytta barnbiblioteket en trappa ned till avdelningen för skönlitteratur och att tränga in skönlitteraturen på det våningsplan där facklitteraturen nu finns.

I Malmö uppstod en het biblioteksdebatt, som utlöstes av att bibliotekschefen ville rensa ut böcker och locka nya besökare med exempelvis en skejtpark.

I folkbiblioteket vid Hornstull i Stockholm är det inte bara tunnelbanan som bullrar. En upprörd besökare undrade varför det serveras kaffe på biblioteksytan, där böckerna brukade stå. Han får svar av kulturborgarrådet. Det har inte varit "politiskt förankrat" att hyra ut biblioteket till kaféverksamhet. Det är en direkt överenskommelse mellan bibliotekets ledning och fastighetsägaren.

På det nya biblioteket i Nacka Forum möts besökarna av fyra stora teveskärmar och en servering. Många besökare tycker att det har blivit en trevlig plats att umgås på. Andra saknar de tusentals böcker, som inte längre finns kvar att låna. Dessutom har programverksamheten med föredrag och författarträffar skurits ned och antalet tysta läsplatser på det nya biblioteket räcker inte till. Har man måhända inspirerats av Barnes & Nobles i New York, där man kan sitta och mysläsa med en kopp kaffe och en spännande bok som tilltugg? Saken är bara den att Barnes & Nobles är en bokhandel och inte ett bibliotek.

Joacim Hansson är professor i biblioteks- och informationsvetenskap i Växjö. Han menar att landets folkbibliotek har blivit allt mer marknadsanpassade på senare år. "Det pågår en förändring av biblioteksvärlden i det tysta, där jakten på höjda besökssiffror hamnat i centrum" säger han.

Vad ska då ett bibliotek vara till för? En plats för litteratur, folkbildning och läsfrämjande insatser? Eller en plats där framgången mäts i publikmaximering?

Biblioteket är den institution som medborgarna har störst förtroende för. Men vad händer när medieutbudet exploderar, information fås med ett knapptryck, bokpriserna sjunker och läsplattan väntar runt hörnet?

På uppdrag av regeringen har Inger Eide Jensen gjort en utvärdering av den svenska bibliotekslagen. Den stadgar att biblioteken ska främja intresset för läsning och litteratur, information, upplysning och utbildning samt kulturell verksamhet i övrigt. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt barn och minoriteter.

För gammal och ung oberoende av social, kulturell och geografisk utgångspunkt, är läsningen ett möte med böckernas och berättelsernas värld. Ett bra, bemannat och tillgängligt bibliotek är en av demokratins grundstenar. Skönlitteratur kan i viss mån kompensera en torftig kulturell tillvaro och en mager muntlig kommunikation i hemmet. Bibliotekens barnverksamhet kan till viss del inspirera till läshunger som sedan kulminerar i bokslukaråldern.

Livet är orättvist. Många barn lär sig läsa redan i förskoleåldern och för dem blir läsningen snabbt ett nöje. De vrider och vänder de nya orden på tungan, uppfinner egna ord och testar betydelsen. Andra har svårt att få upp flytet och måste ljuda sig igenom bokstäverna. För lässvaga personer blir läsningen tungsam och trist. Våra nya svenskar, de som har ett annat modersmål än svenska, har till en början ett magrare svenskt ordförråd och ibland helt andra kulturella referensramar. Alla dessa grupper behöver stöd och stimulans för att utveckla läsförmågan och läsintresset helst från tidig ålder för att komma in i, förstå och känna samhörighet med det svenska samhället.

Barn från hem där böcker saknas och föräldrarna inte läser högt, har svårare att befästa och fördjupa sitt läsintresse. De har kanske ingen mamma eller pappa som läser högt för dem. I deras familjer gäller teve, filmer och spel medan själva samtalet uteblir. Jag hoppas att dessa barn får en godnattsaga berättad för sig ändå. Det muntliga berättandet har ju i alla tider och i alla kulturer haft en stark tradition. Sagor, ramsor och myter bidrar till att forma oss som läsare, därför borde vi alltid ta oss tid att läsa högt för barnen. Har man en gång fångats av litteraturen fortsätter man att läsa livet igenom. Att läsa blir en stund av trygghet och harmoni.

Skolbiblioteken måste uppvärderas. Inte läggas ned. Utbildade bibliotekarier och lärare är duktiga på att väcka ungdomars intresse för litteratur. Statistiken visar att var tredje elev eller cirka 450 000 grundskolebarn saknar tillgång till ett skolbibliotek, något som ju självklart även gäller elevernas lärare. Vi riskerar att få en uppväxande generation som saknar ett viktigt verktyg för att kritiskt granska och förstå dolda budskap. Unga människor kan lätt bli offer för propaganda av olika slag. I en värld där politiska rörelser som intresserar sig för gränsdragningar växer sig allt starkare, är det en farlig utveckling.

Skolklasserna hänvisas till folkbiblioteken, som ofta ligger långt ifrån skolan. Sådana är förhållandena i Södertälje, där många klasser måste resa med buss till Luna-Biblioteket. Eftersom även fritidsgårdarna läggs ned på många håll, blir de kvarvarande biblioteken till högljudda samlingsplatser för ungdomarna. När kommunerna måste spara, centraliseras även kommunbiblioteken eller läggs ned. Då behövs det heller inte så många utbildade bibliotekarier. De kan i sin tur inte ersättas av lärare, eftersom bibliotekskunskap inte ingår i lärarutbildningen. I förlängningen handlar det kanske även om själva biblioteksutbildningen, vars inriktning på förmedlingen av skönlitteratur behöver stärkas både kvalitetsmässigt och kvantitativt.

Nationella skolbiblioteksgruppen (NSG) har låtit Jenny Henning Ingmarsson genomföra den första kartläggningen i sitt slag i Sverige om vad som finns klarlagt om elevernas skolarbete i skolbiblioteken. Kartläggningen omfattar några av grund- och gymnasieskolans ämnes- och kunskapsområden.

Hon skriver: "Vi ville veta mer om bl.a. på vilket sätt lärarna inom olika kunskapsområden samarbetar/inte samarbetar med skolbiblioteken. Vi ville också veta hur olika kunskapsområden är representerade i skolbiblioteken. Mer om detta finns att läsa på: http://www.skolbiblioteksgruppen.se/pdf/kunskapsoversikt.pdf

Litteraturen är lika viktigt för den unga som för den åldrande människan. Om man läser skönlitteratur lär man sig sätta ord på och uttrycka tankar och känslor. När man läser tidningar och tidskrifter får man en fördjupad insikt i vad som händer i samhället utöver det som radio och teve förmedlar. Man tillägnar sig förmågan att göra sin röst hörd i företag, hos myndigheter och i föreningar. Att göra sin stämma hörd är en demokratisk rättighet som är lika mycket värd som rösträtten. Man kan ta del av och vara aktiv inom politik och media. Man lär sig att förstå sina skyldigheter och att ta tillvara sina rättigheter. Därför är biblioteken så viktiga.

Lilian O. Montmar
http://home.swipnet.se/Alerta