Europeiska studentdemonstrationer i Wien

Skrivet av Lilian O. Montmar 2010-03-27 kl. 00:00

Vågorna om Bologna-Processens för och nackdelar går hett. I Österrike demonstrerade studenter från Italien, Spanien, Tyskland, Serbien, Grekland, Frankrike und Turkiet under tioårsjubileets firande i Wiener Hofburg. Studentprotesterna försökte förhindra att jubilaren gladde sig i överkant. Man hade räknat med en stor studenttillströming från Europas övriga universitet och i demonstrationen som utgick från Wien Westbahnhof den 11 mars, deltog enligt studenternas egna beräkningar cirka tio tusen deltagare, tretusen tvåhundra personer enligt polisen.

På banderollerna fanns slagord som "Morbus Bologna", "Widerstand schützt", "Burning University", "Make Bologna History", "Fuck die Uni, fuck den Staat, fuck Kapitalismus" och "Bologna stinkt".

Polismyndigheterna hade varnat för att demonstranterna skulle orsaka stora störningar i trafiken och flera spårvagnslinjer och bussar var inställda. Polisen spärrade av hela området runt Hofburg och Heldenplatz under onsdagen och torsdagen. När jag den 12 mars försökte komma in i Hofburg för att intervjua några av demonstrationsdeltagarna, blev jag bryskt avvisad: "Om ni vill prata med dem, vet ni säkert var de uppehåller sig!", upplyste mig en uppretad polisman. En lite vänligare vakt lät mig senare passera in på det avspärrade området och jag tilläts uppsöka presscentrumet. På TV-monitorer kunde jag där följa Bolognafestligheterna. Debatt och diskussioner pågick i festsalen intill och jag fick även tillfälle att intervjua några av de för demonstrationen ansvariga studenterna.

För många studenter i Europa är omställningen till Bachelor-Master-Phd systemet ett problem. Det är lätt att förstå:

Föreställ er en undervisningssal med 150 studenter. De ska lära sig svenska. Jag var inbjuden till Wiens Universitet som föreläsare på Institutionen för Skandinaviska språk. När jag ville informera mig om det beräknade antalet närvarande studenter vid föreläsningstillfället, försäkrade man mig att det säkert inte skulle bli fler än femtio. Normalt delningstal är visserligen 150, men den undervisande läraren hade tillkämpat sig ett maximalt studentantal på 50 personer, eftersom andra lärare hade gått med på att "ta resten". På min fråga hur man som lärare kunde hålla kontakt och kunskapskontroll på så många studenter, var svaret att det måste gå. "Men hur kan man förbättra och bedöma en persons språkliga uttrycksförmåga, utan att personligen träna henne?" undrade jag, som själv har undervisat i främmande språk under 30 års tid. "Jag läser in en text på band och sedan får studenterna imitera mig och lära sig den utantill", blev svaret. Det är självklart att bara de ivrigaste studenterna tycker att det ligger ett värde i att närvara vid denna "distansundervisning". I Sverige har vi under gynnsamma förhållanden ett delningstal på 20-25 elever i språkundervisningen.Budgetmedlen krymper ytterligare även kommande år och studenterna erbjuds allt färre kurser, allt medan de får konkurrera om sittplatserna i undervisningssalarna.

Det finns stora svårigheter vid övergången till den nya studieordningen, då många studenter har påbörjat sina studier enligt den gamla fyråriga diplomstudieordningen. De är oroliga för att deras studiepoäng inte ska räknas med i det nya systemet. Studieupplägget enligt Bologna-processen har förändrat utbildningen i grunden och det verkar inte finnas något övergångssystem. Därtill kommer den förkortade studietiden och alla de nya krav som lagts till i den nya studieförordningen. Studiekurser som studenterna redan har klarar av enligt den gamla läroplanen, krävs inte längre i den nya och kommer kanske därför heller inte räknas med i slutbetyget. Även de studenter som påbörjade sina studier enligt den gamla diplomstudieplanen tvingas avsluta sina studier på den nu maximerade studietiden, tre istället för fyra år. Inga överliggare accepteras längre. Praktiskt fungerar det nya systemet som på den svenska gymnasieskolans yrkeslinjer. Några av anpassningssvårigheterna är säkert hemmagjorda. Bildning har blivit skräddarsydd utbildning. Det är praktiskt. Företagen deltar i studieplaneringen och om studierna leder till jobb direkt, slipper näringslivet lära upp de nyanställda. Eftersom de olika branscherna förändras mycket och snabbt, krävs ständig uppdatering av utbildningen. Många föreläsare kommer från näringslivet, som även erbjuder praktikplatser. Det låter modernt och praktiskt.

De studenter, som studerar enligt den gamla diplomstudieförordningen har en känsla av att bli bortmotade. Universitetet föredrar de nya studenterna, de som kommer att studera helt enligt de nya studieplanerna. Å andra sidan värderar arbetsgivarna, skolan, inte den nya Bologna-Bachelor- lärar- examen lika mycket som den gamla lärarbehörigheten. Däremot kommer de i framtiden att föredra arbetstagare, vars kompletta studium har lästs enligt det nya Bachelor- Master och PhD-programmet. Detta skulle i sin tur medföra att endast de som har haft råd att studera i sammanlagt åtta år ( tre år för Bachelorutbildningen, ytterligare två år till Masterexamen plus minst tre år för doktoratet), kommer att bli attraktiva på lärarnas arbetsmarknad. Studielån i svensk tappning saknas, endast stipendier finns. Enligt studentrepresentanterna tvingas de flesta studenter arbeta minst 20 timmar i veckan för att kunna försörja sig.

Motståndarna till Bologna-processen fortsatte sina diskussioner på universitetscampus med seminarier och work-shops och dagarna avslutades med en manifestation med två tusen deltagare. Mer information om slutdokument och kommande program finns att läsa på: "http://bolognaburns.org".









< Föregående Nästa >