Läsfrämjande insatser smäller högre än fyrverkeripjäser i Vilhelmina

Läsfrämjande insatser smäller högre än fyrverkeripjäser i Vilhelmina

Läsningen i landet minskar överlag och en undersökning som gjordes för några år sedan visar att hälften av LO-medlemmarna aldrig någonsin öppnar en bok. Erfarenheter visar att läsovana människor hittar vägen till boken om litteraturen finns lätttillgänglig.

Arbetsplatsbiblioteken är hotade. Det statliga stödet till Kultur i arbetslivet, KIA-bidraget, har avskaffats. Det var pengar som använts bland annat till att bygga upp arbetsplatsbibliotek, ordna kurser för bokombud och bekosta ett årligt seminarium om boken på arbetsplatsen.

I KIA-pengarna ingick också två andra utmärkta projekt: "Läs för mig pappa", som läsfrämjande uppmaning till LO-pappor att läsa högt för sina barn och "Vägkrogsbiblioteken", ljudböcker som lastbilschaufförerna kunde låna att lyssna på under färden. Detta projekt var mycket uppskattat. Många chaufförer har vittnat om hur litteraturen för första gången kommit in i deras liv. Och stannat.

Vad lätt det är att riva ned det som så mödosamt byggts upp! När allt färre resurser läggs på folkbiblioteken, ökar klasskillnaderna. Allt färre personer läser och håller sig underrättade om vad som sker runt om i världen. Hur ska de då kunna bilda sig en uppfattning och rösta i allmänna val? Plånboksfrågorna blir de allena avgörande.

Därför anser jag att Vilhelmina kommuns val, att trycka och dela ut det hitintills opublicerade verket "Nybyggares dagliga leverne" av historikern O.P. Pettersson till alla kommunens invånare vara ett enastående beslut och en kulturell välgärning, istället för att fyra av ett dyrbart nyårsfyrverkeri. Det är dessutom en mycket vacker bok på 479 sidor, som alla kommuninvånare nu får ta del av.

Förutom att detta är en beundransvärd kulturgärning i sig undrar jag vilken läsfrämjande insats som kan smälla högre?